Ja jag är på semester nu då, va ute alldeles för sent igår och massorna 18 åringar började ragga på mig och min kompis, troligtvis va dom fulla för dom gick JÄVLIGT fult.. Haha. Jag mår mycket bättre när jag inte är hemma, jag mår bättre här även fast det är en person ja inte kan sluta tänka på.

Nu drar jag iväg igen, är borta i typ en vecka, skriver lite när jag kan :) kram på er! Hoppas Ni mår bra

Det var han som hade fått upp mig på benen igen son tröck ner mig. Nu är jag nere igen.

Föräldrarna bråkar.. Ååååh inte kul inte kul alls

Hej, vet inte vad ja ska skriva som rubrik, vet knappt vad jag ska skriva här. Det känns som om världen snurrar runt och att jag inte hinner med

Ångest över hur jag ska göra, om jag ska berätta för mamma om mina problem så jag kan få hjälp eller om jag ska strunta i det för att inte göra henne besviken. Åh livet alltså usch fy och tvi

Är det värt att försöka ta hjälp hos en psykolog? Jag har Lixom inte testat men jag måste verkligen ha hjälp nu. Mår så himla dåligt. Skulle vara Tacksam för svar <3

Okej hej allihopa, jag är påväg hem nu! Är väl hemma om nån timme :)

Tänkte skriva ett inlägg till er läsare som har det svårt med kompisar och kanske i hemmet.

~ du är starkare än vad du tror. Du tycker att du är värdelös men du betyder allt i hela världen för någon annan. Låt inte någon få dina tårar att rinna inte ens du, var med dom som får dig att skratta när du inte ens orkar le. Våga prata om dina känslor, om du gömmer dom för länge så äter dom upp dig inifrån.
Till er med ångest: jag vet hur det känns, attackerna när man sitter och skakar och det känne som ett hål i hjärtat, man känner sig borta i huvudet, ensam och annorlunda. Du är ALDIRG ensam även om du nu tror det, det finns minst 100 andra bara i din stad som känner likadant.

Till alla mina älskade läsare, jag må vara en anonym bloggare och ingen som läser känner mig troligtvis, men om det någongång skulle vara så att någon av er skulle må dåligt, så finns jag här, om ni vill prata med mig så kan ni kommentera nåt inlägg med eran kik och så skriver jag så fort jag ser det, alla ska ha rätt till att vara glada och le, jag vill hjälpa dom som lår dåligt och inte känner någon livslus. Jag älskar er även om jag inte känner er! Ni förtjänar att må bra, kram på er från eran bloggerska <3 (förlåt för stavfel men jag sitter i bilen och skriver och jag stavar inte super bra men jag hoppas ni förstår ändå)